Storyline

Jag vaknade tidig denna morgon och hörde att mor grät.
- Mor varför gråter du? sade jag.
- Far har dött, sa mor.
Vi blev tvungna att gå upp till den stora herrgården och fråga om ett jobb. Så vi packade ihop våra saker för i morgon skulle jag, mina fem syskon och min mor gå till herrgården.


Vi gick tidigt på morgonen och det var alldeles dimmigt ute. När vi kom fram till den stora gården fick vi ett litet rum som jag, min mor och mina fem syskon skulle bo i. Inne i det lilla rummet fanns två små sängar och ett litet bord. I sängarna låg lite halm och tygstycken. Jag och mor fick dela på en säng.


Tidigt nästa morgon gick jag upp och började mjölka korna. Mor fick åka ut på ett stort fält och plocka havre. Mina syskon var för små för att jobba så de sprang runt i stallet och lekte.


Bonden kom ut i stallet och frågade om jag kunde berätta lite om mig själv.
- Okej, sa jag. Jag heter Alva och är 14 år, jag har fem små syskon och en mor. Min pappa har dött och jag bor här hos dig, jag har långt brunt hår som är lockigt... Mer finns det nog inte att berätta, sa jag.
- Okej, Kan du berätta lite om din mor också? sa bonden.
- Ja, min mor är 35 år och bor här med mig och mina syskon. Min far har dött och mor sörjer varje natt och ber till Gud. Hon är kärleksfull och snäll och tar väl hand om mig och syskonen, jag vet inte så mycket mer, sade jag.


Jag tittade mig omkring i det stora stallet och såg alla tio kor. Katten låg och sov på en korygg. Solen sken in genom det lilla fönstret och det var ganska mysigt. Här kommer jag nog att trivas tänkte jag.......


Mor ryste om mig.
- Alva, Alva, Alva, du måste gå upp nu, annars blir bonden sur.
Jag hade försovit mig, nej tänkte jag.
Jag gick upp borstade mitt långa bruna hår och flätade det, tog min kjol och gick ut till stallet. Jag satt på den lilla pallen, mjölkade och tänkte hur det skulle vara att ha en stor gård med många kor och hästar. Jag vilade en stund och det gjorde jätteont i handlederna, jag hade mjölkat i två timmar nu.


Mor och jag tog tvätten och gick ner till sjön och tvättade all den smutsiga tvätten. Jag tappade stenen på min tå.
- AJ!!!, skrek jag
- Vad hände, frågade mor?
- Jag tappade stenen på min tå, svarade jag
Jag kände hur tårarna kom fram, jag började gråta. Mor tog min hand och sa 
- Det är ingen fara, det kommer snart att gå över. Vi fortsatte att tvätta.
Nu var klockan mycket och det var dags att gå tillbaka till det stora huset.


Jag ställde mig i köket och började rensa fisk, mor kokade potatis och min syster Agda satt på köksgolvet och lekte med kottar. Plötsligt knackade det på dörren.
- Vem kan det vara? sa mor.
Jag öppnade dörren och där stog en pojke i samma ålder som mig.
- Mor, ropade jag.
- Ja, svarade hon.
- Kom hit, sa jag.
- Goddag frun, sa han.
- Hej, vem är du? sa mor.
- Jag heter Axel, sa han.
- Vad vill du då? sa hon
- Jag undrar om jag kan få bo här ett tag? sa Axel.
- Har du ingen mor och far? sa mor
- Nä, de dog för några dagar sen. Den bonden som vi bodde hos slog ihjäl dem, sa Axel.
- Okej, du kan väl få bo här ett litet tag, sa mor.
- Tack ska ni ha frun, sa Axel.


Axel tog av sig sina trätofflor och klev in i huset, han tog min hand och sa,
- Hej jag heter Axel, vad heter du?
- Jag heter Alva, sa jag.


Vi gick och satte oss började äta, Axel åt fortare än någon annan, han hade nog inte fått mat på länge.


Nästa morgon gick jag upp och jag såg att sängen där Axel sov var tom. Så jag gick upp kollade ut och då fick jag se att bonden som verkande vara så snäll slog Axel. Jag blev jätteledsen och skrek på mor. Mor kom ut och sa att bonden skulle sluta slå honom, men då slog han mor, jag blev mera ledsen och tänkte sticka här i från.

Jag tog Axel i handen och vi sprang så fort benen bar oss. Men Axel som blivit slagen hade ont i benet, så det gick inte så fort....Jag trillade ihop, jag orkade inte mer, vi la oss en stund i gräset.....sedan började vi gå igen. Vi gick och kom fram till en grusväg och vi svängde in på den. Det kom en häst och vagn och vi frågade om vi fick åka med. Han sa att han skulle till Stockholm, det ska vi med sa Axel.Vi hoppade på hö-lasset. 


När vi kom fram till Stockholm fans det stora hus och ett stort hus med massa barn runt omkring. Bonden som vi åkte med sa att det var en skola. När vi kom allt längre in i Stockholm sa Axel
-  Här ska vi av.
Vi tackade så mycket för skutsen och sedan gick vi vidare.

Jag frågade varför han sa att vi skulle av här. Han svarade
- För att innan jag kom till er var jag här. Jag fick sova på ett hö-lass på en gård. När jag sa till dem att jag skulle gå vidare så sa dem till mig att jag kunde komma tillbaka om det inte fanns något. 
- Men tänk om jag inte får stanna då? utbrast jag.  
- Det är klart att du får. 
Vi gick till den lilla gården. När vi kom fram knackade vi på.
 - Hej , sa Axel.
 - Hej, sa frun.
 - Skulle vi kunna få sova på höskullen? sa Axel.
 - Ja visst, sa frun.

Nästa morgon gick vi upp tidigt och jag satte på mig min kjol och satte upp mitt hår. Vi klättrade ner och började gå in mot stan när vi hörde frun skrika.
- Vänta, vänta ni har ju inte fått någon mat i er. 
- Får vi det då, skrek Axel.
- Ja det är klart, svarade frun. 

Så vi gick tillbaka, vi satte oss ner och åt. 

- Tack för maten sade vi. 
Vi gick ut till stigen och började gå in mot staden. När vi kom fram till stan kände vi lukten av fisk så vi började gå ner mot hamnen. När vi hade kommit fram sa en som jobbade där 
- Hej!
- Hej sa Axel, 
- Vad gör ni här? 
-Vi söker jobb och undrar om vi kan få rensa lite fisk, sa Axel.
- Ja det kan ni väl, sa mannen. 
Vi satte oss ner bredvid fisken och började rensa......

Dagen efter gick vi ner till torget. Där fanns massor med butiker med kläder och smycken. I ett skyltfönster såg jag en jättefin klänning, den var svart men rosor på. Jag önskade att jag hade pengar till en så fin klänning. Plötsligt såg jag en präst som stod och pratade om kyrkan och Gud, sedan en politiker
som stod och skrek om att alla människor var lika mycket värda. Jag tyckte att politikern hade rätt.               

Fyra år senare:
 - Älskling kan du hämta Anna, sa Alva.
 - Ja det kan jag, sa Axel.

Fyra år har gått. Axel och Alva har fått två barn som heter Anna och Sven. De har flyttat till USA och fått en liten gård och där bor de nu. Alva jobbar på en syfabrik och Axel på världshuset.